Om mig

som fått namnet Kim.

Och jag kom till Sverige i December 1977 tillsammans med mina adoptivföräldrar.

Enligt min mamma så var jag 1 månad gammal enligt passet. Men efter en senare undersökning här i Sverige. Så bevisade det sig att dom trodde att jag kunde vara mellan 1 eller 2 månader äldre än vad jag igenligen var enligt passet efter som jag hade en framtand när jag kom.

Och i samma by som mina Morföräldrar, Morbror, Moster och givetvis mina kusiner.

Så det var en släkt by på den tiden.

Jag gick både på lekis och förskoleklass i Lagga och i Knivsta innan vi flytta vidare ut till Storvreta 1985 under midsommaren där jag fortsatte min uppväxt fram till år 1999.

Innan jag kom till Sverige så kommer jag tydligen från en liten by i nord östra Thailand som heter Ubon där jag är född. Men jag hamnade på barnhem i Ubon. Men sedan flyttades över till ett annat barnhem i Bangkok och där vidare till surugat föräldrar. Där jag och två andra barn befann oss när våra adoptivföräldrar kom för att och hämta oss. Det är vad jag fått berättat.

Mer som hänt dom första åren i min uppväxt var att jag drabbades av en brusten blindtarm vid 6års ålder. Minns att jag var hos min dagmamma när det inträffade. Vi ha de ätit Lasagne men senare så fick jag så ont i magen. Så jag fick låna min dagmammas säng jag var när mamma min kom och hämtade upp oss. Sen har jag svaga minnen men minns att jag även var hemma hos min pappa i Årsta ett tag också men har för mig att jag mesta dels låg och kräktes och Farmor var över en sväng och jag har svaga minnen om att hon låg och smekte och masserade min mage i mellan varven. Sen efter det så blir det mer suddigt. Men av någon anledning så hamnade jag hemma i Olunda en sväng innan det vart dags för att åka in till Akademiska sjukhuset. Vet inte om jag har ett suddigt minne av att jag låg i baksätet på vägen in men efter det så är det svart. Jag var ju halv vägs till himlen vid den åldern. Så jag låg inne ett par veckor.

Brusten blindtarm betyder att blindtarmen sprack. Men sen efter dom opererat bort blindtarmen så hade jag tarmvred och tarmarna gick sönder så dom fick öppna upp mig åter igen göra en operation. Så vart en lång vistelse på sjukhuset med många olika sällskap och besök.

Minns att när jag började tillfriskna så fick jag vara på lekterapi där dom hade lekrum och någon docka man kunde leka med som man kunde få leka att man gav dropp och ge spruta och plåstra om. Åkte även runt med rullstol i korridorena. Har tyvärr inte allt för många minnen där i från den tiden och det är väll kanske tur.

Men vad jag fått vara med om när jag var liten. Minns svagt även min första ryggsäck jag hade på lekis och min första cykel och alla roliga kurragömma lekarna hemma hos mormor.

Men som sagt 1985 så flyttade vi ut till Storvreta där jag sedan fortsatte min uppväxt. Jag minns att jag var små kaxig i början när jag flyttade ut när jag stog ute på gården och hängde vid staketet men på den tiden visste jag inte då att jag hade min diagnos MBD (Minimal Brain Dysfunction, ursprungligen Minimal Brain Damage) är en äldre diagnos inom barn- och ungdomspsykiatrin. Dess närmaste moderna motsvarighet är ADHD. Och det var väll kanske ett skäl till att jag hade svårt att komma in i mina klasser. Men jag var otroligt blyg och tystlåten och även utfryst, retad och mobbad lite under min skolgång i grundskolan minns jag. Men vart väll sakta men säkert bättre när jag började i gymnasie särskolan där jag fick nya klasskompisar. Men jag var fortfarande väldigt blyg och ensam varg av mig. Så min skolgång är inte direkt något jag känner något upplyft i från. Kändes inte heller som jag lärde mig riktigt ordentligt i skolan. Men är väll inte speciellt konstigt med den diagnos utredning dom gjorde på mig när jag gick i 4an då jag fick vara några veckor på Folkebernadotter hemmet. Där jag fick genom gå en del tester. Minns att jag hittade en kille på detta ställe som tog hand om mig som jag umgicks med. Vi åkte ofta runt i rullstolar i Korridorena och spelade även bordshockey. Det var tider det. Men diagnosen bevisade sig på den tiden att jag låg på en lågstadie nivå i det Teoretiska men ändå så gick jag i 4an på den tiden. Men den teoretiska biten är fortfarande nånting som jag värkligen inte uppskattar då jag känner att jag har väldigt svårt att lära mig in såna saker. Det tar extra lång tid och det gör att jag tycker det känns jobbigt. Men i stort sätt så har och känner jag väll att det är både för och nackdelar med det hela. Men jag har liksom lärt mig att leva med detta och det är lärorikt. Det praktiska går ju oftast lättare men det tar fortfarande längre tid för mig att lära mig in saker och ting. Men det är ju det som är min diagnos.

Och är mycket jag lärt mig genom livets gång. Men sen även med tiden så har dom bytt namn på denna diagnos. Från MBD till ADHD/DAMP till Lindrig Utvecklingsstörning och från det till intellektuelltfunktionsnedsättning. Men oavsett ändring på diagnos namnen så ändrar det ju inte på det hela till vem jag är som person.

Jag ska inte klaga för det är en lärorikt resa genom livet där jag lär mig mycket av det jag lever med. Men det är förstårståligt att dom som själva inte lever med det hela kanske inte förstår det hela på samma sätt som jag lever det hela med mina svårigheter.

Jag lever även med depression och ångest i mellan åt även kallad psykisk ohälsa men vad jag läst mig fram så är det oftast något vi med dessa diagnoser oftast lever med. Men tycker min depression upp kom under min högstadie tid. Men även depression och ångesten har lärt mig många lärorika saker som jag tagit till och lärt mig av. Och som en psykolog sa till mig var att medeciner mot depressionen gör inte allt utan lindrar det hela och det kan jag på sätt och vis faktiskt hålla med om. För man är tvungen att försöka göra lite själv för att kunna må bra. Och det är precis som med mitt funktionshinder diagnos så har jag faktiskt lärt mig mycket genom livet och med tiden med att leva med det hela. Men visst aldrig roligt med psykisk ohälsa för det sätter kämpar i hjulen i mellan åt och vissa dagar. Men livet är en lärorikt lärdom och man lär sig alltid nånting något nytt har jag lärt mig.

Även jag är inte guds ängel så även massa misstag och fel har lärt mig mycket genom livets resa. Det var väll en del som handlar om mig och tiden som varit och lite som är nu.

Hoppas det inte känns för lång läsning om det som handlar om mig. Men jag är duktig på att skriva egna variationer av bibel. Skratt!! 

Barndoms minnen

Det jag smått minns och har lite minne av. Är när jag bodde i byn Olunda. Där jag av mina 6 första år växte upp i. Jag minns bland annat när Mormor och Morfar bodde där. Så lekte vi ofta kurragömma och vi sprang runt i detta hus dom bodde i då. Överallt och gömmde oss i lek skåp som i ett kastrull skåp där det fanns läsk backar med både läsk och öl i det var ett roligt ställe. Minns att man i mellan åt norpade åt sig lite läsk i mellan åt då dom vuxna inte visste av det hela.
Vi gömde oss i stort sätt överallt.

Sen har jag även minne av att vi sprang runt i huset speciellt mellan kök hall och vardagsrummet. Runt runt så morfar / farfar kunde ju bli bra tokiga på oss barn i mellan åt då han försökte jobba inne på sitt kontor. Sen så lekte vi även gömma nyckel och målade och byggde pussel och spelade kortlek.

Jag vet inte vad det var det var för någon lek vi lekte utomhus men jag minns gott och väll ett litet rött hus som stog i mellan mormor och morfars hus och min ena morbrors hus.

Minns att vi små kusiner vart inlåsta i ett rött litet huset ett gång av stor kusinerna när det var någon gång vi lekte röda och vita rosen har jag för mig. Detta lilla hus låg förut uppe på en liten skogs dungs backe på den tiden. Men nu mer som är en häst hage i dags läget. Även denna backe åkte vi pulka i mellan åt ibland även i Mormors backe åkte vi pulka, spark, kälke, skatebord och cylade ned för.

Sen så kröp vi ävem runt på en höskulle full med hö. Det var både lite läskigt och roligt att få göra tillsammans med stor kusinerna. Sen så hoppade vi även från en trappa ner i massa säd. Även var uppe i kärran och hoppade i säd och i torken när morbror min höll på och träska säd. Var lite mysigt att få ha och känna säden mellan tårna.

Sen minns jag en annan sak. Att utanför vårt lilla hus vi bodde i bredvid Mormors hus så fanns det en liten bergs sluttning där vi små kusiner i mellan åt lekte i och försökte att ta oss upp och även ner för att bestiga berget vi kallade som små. Vilka roliga ute lekar man lekte när man var yngre.